Betong i Helenelund – att fästa något i betong
Att fästa något i betong ser enkelt ut och är det ofta, men valet av infästning avgör om det håller. Fel metod i fel läge kan lossna långt senare och utan förvarning.
Det finns tre huvudvägar. Ingjutning är starkast och görs innan betongen gjuts. Expanderinfästning bygger på att en hylsa vidgas i hålet och pressar mot betongen. Kemankare limmar fast en stång i hålet med ett massivt bruk.
Expander är snabb och räcker för de flesta normala laster. Den fungerar dock dåligt nära en kant, eftersom expansionstrycket kan spränga loss betongen, och den fungerar dåligt i betong av dålig kvalitet.
Kemankare klarar både kantnära lägen och sämre betong, eftersom det inte utövar något expansionstryck. Det är dyrare, det kräver rena hål, och det behöver härda innan belastning.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av last, riktning och läge för varje infästning
- Kontroll av avstånd till kanter och till andra infästningar
- Bedömning av betongens skick där infästningen ska sitta
- Lokalisering av armering innan borrning
- Val av infästningsmetod efter förutsättningarna
- Rengöring av borrhål innan kemankare sätts
- Härdningstid respekterad innan belastning
Så går det till
Lasten bedöms
Vikt, riktning och om lasten är statisk eller varierande. En dragande last är något annat än en tryckande.
Läget
Avstånd till kant och till andra infästningar. Expander nära en kant kan spränga loss betongen.
Armeringen lokaliseras
Vi söker av med detektor innan borrning. Ett kapat armeringsjärn är ett fel som inte går att laga.
Metod väljs
Expander där den räcker, kemankare där kanten är nära, betongen sämre eller lasten större.
Utförande
Borrhål för kemankare blåses och borstas rena. Kax i hålet halverar utan vidare hållfastheten.
Betongarbeten Helenelund i hela Sollentuna
Rengöringen av borrhålet är det som avgör om ett kemankare håller, och det är också det moment som oftast slarvas. När man borrar i betong bildas borrkax, ett finmalet damm som lägger sig i hålet och på dess väggar. Sätts limmet i ett hål med kax kvar får det ingen kontakt med betongen – limmet fäster mot dammet, och dammet fäster mot ingenting. Hållfastheten blir en bråkdel av den avsedda och det syns inte utifrån. Hålen ska blåsas och borstas, ofta i flera omgångar, och det tar en stund per hål. Det andra är kantavståndet, som är expanderns begränsning. En expander fungerar genom att pressa utåt mot hålets väggar, och sitter hålet nära en kant finns inte tillräckligt med betong för att ta upp det trycket – resultatet blir att en flisa spränges loss, ibland direkt och ibland när lasten kommer. Nära kanter är kemankare rätt val eftersom det inte utövar något tryck. Det tredje är härdningstiden. Ett kemankare når sin hållfasthet först efter en tid som beror på produkt och temperatur, och belastas det innan dess kan det ge efter. I kyla är tiden betydligt längre än i värme, och det är en av de vanligaste orsakerna till att en infästning som gjorts på hösten släpper.