Betong i Norrviken – vad tjälen gör under en platta
Tjäle uppstår när vatten i marken fryser, och is tar större plats än vatten. Marken lyfts, och det som står på marken lyfts med.
För en betongplatta är det ett problem av två skäl. Lyftet är sällan jämnt – olika delar av marken innehåller olika mycket vatten och fryser olika djupt – vilket betyder att plattan vrids snarare än lyfts rakt upp. Och när tjälen släpper på våren återgår marken inte exakt till sitt läge.
Efter ett antal vintrar har plattan rört sig, och rörelsen syns som sprickor eller som att den lutar annorlunda än när den lades.
Skyddet är enkelt i princip: se till att det inte finns vatten som kan frysa under plattan, eller se till att marken under inte fryser. Båda vägarna används och de kombineras ofta.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av markens tjälfarlighet
- Dränerande lager av material som inte håller vatten
- Bortledning av vatten så att det inte samlas under plattan
- Isolering under eller runt plattan där det är motiverat
- Frostfritt djup på kantbalkar och fundament
- Kontroll av att dräneringen har ett fungerande utlopp
- Besked om markens tjälfarlighet kräver mer än standard
Så går det till
Marken bedöms
Lera och silt är tjälfarliga; grus och makadam är det knappt alls. Jordarten avgör hur mycket skydd som krävs.
Dränerande lager
Ett lager grovt material under plattan håller inget vatten och kan därför inte tjällyfta.
Vattnet bort
Dräneringen ska leda bort vatten och ha ett utlopp som fungerar. Utan utlopp är lagret bara en behållare.
Isolering
Isolering under eller runt plattan håller marken varmare och minskar frostdjupet. Ofta rätt komplement.
Frostfritt
Kantbalkar och fundament ska nå under frostfritt djup eller vara isolerade så att tjälen inte når dem.
Betongarbeten Norrviken i hela Sollentuna
Det ojämna lyftet är det som gör tjälen skadlig, inte lyftet i sig. Skulle en platta lyftas femton millimeter rakt upp varje vinter och sänkas lika mycket varje vår vore det knappast ett problem. Men marken under en platta är aldrig homogen: en del innehåller mer vatten, en del ligger djupare, en del skyddas av byggnadens värme. Resultatet är att ett hörn lyfts mer än ett annat, plattan vrids, och en betongkonstruktion tål vridning betydligt sämre än den tål jämn rörelse. Det är därför sprickorna kommer diagonalt. Det andra är att åtgärden riktar sig mot vattnet och inte mot kylan. Frusen mark utan vatten lyfter inte – det är iskristallerna som växer och skjuter isär markpartiklarna. Ett lager av grovt material som inte håller vatten är därför i praktiken tjälsäkert, oavsett hur kallt det blir. Det gör det dränerande lagret till den viktigaste enskilda åtgärden, och det förutsätter att vattnet faktiskt kan lämna det – ett dränerande lager utan utlopp fylls med vatten och blir precis lika tjälfarligt som leran det ersatte. Det tredje är isoleringen, som är ett komplement och inte en ersättning: den minskar frostdjupet men den tar inte bort vattnet.